Hemsidans Titel

Hälsade på hos unghästarna med lite julmorötter. De är sällskapssjuka och nyfikna utan att vara för på. Sen lilla Himbrimi förlorade sin mamma så har hans 2 storasyrror tagit väl hand om honom. Han är trygg, tjock och glad. Skönt. Jag brukar låta de gå kvar med mamman tills i mars i vanliga fall men nu blev det ju mycket tidigare. Men han är i alla fall 7 månader. Han har en syster som är lika gammal, den bruna. Femin heter hon och är så vansinnigt söt så man vill bara pussa på henne. Hon är också efter Snerrir.

God jul på Er! Stackars Simlir fick stå ut med ett billigt trick, en tomteluva och foto mitt i morotsätandet! Hoppas att ni får en fantastisk och vilsam jul!

I dag åkte Solon från Tell till sin nya ägare i Ösmo! De kommer att få en underbart rolig tid framöver! Njut av denna gulliga lilla häst! Lycka till Pernilla!

I onsdags hade vi vår sista träff med pedagogik och ledarskap. Vi tittade på två lektioner som Maria Gretzer hade och vi fick ställa frågor till henne och eleverna. Det var mycket intressant! På torsdagen hade vi det avslutande provet och sedan var vi klara! Det har varit lärorikt och intressant att träffa så många olika hästmänniskor. Roligast var nog ändå att testa plastic wonder!

Efter en elak fläkskada och några dagars kamp med smärtstillande så fick jag äntligen Dufan utdömd. Hon stod på tre ben eller låg i boxen. Nu när det är över så känns det så skönt för hennes skull! Alternativet hade varit 8 veckor i vagga och det hade nog varken psyke eller mage klarat av. Hennes föl är 7 månader och blir väl omhändertagen av systrar och styvmödrar ihagen.

Jag köpte Dufa sommaren 1998 från Maria Berg på Slätterne. Jag och min mamma åkte upp till dem över dagen och provade flera fina hästar. Och jag hade väl i princip bestämt mig när Maria sa att hon hade en till som jag i alla fall kunde prova. Jag skulle inte ha ett sto, inte svenskfödd och verkligen inte silverbrun. Dufa sadlades på och togs ut. Maria höll i henne när jag skulle sitta upp. Jag satte foten i stigbygeln, kom upp ståendes och hann inte sätta rumpan i sadeln innan jag tänkte Wow den här ska jag ha! Och så blev det. Det kittlade i magen när jag red henne! Hon hade stora problem med tölten och var vad man kan kalla ganska bestämd. 

Många avrådde mig från att köpa henne och det gick en väldig massa historier på bygden om henne. Bla så hade hon tagit med sig en kompis ut på fjället för att leva vildhästlivet. Kompisen gick hem men inte Dufa. Henne hittade dem tillslut med helikopter efter två veckor tror jag det var... Välidgt många har en historia att berätta om Dufa. Både goda och lite tokiga. När jag var yngre så var jag alltid på ridläger på Ekhaga hos Inger Karlströmmer som har fött upp Dufa. Där fanns Dufas mamma Stjärna fra Hellubaer som även hon hade en del historier runt sig.

Dufa var en fantastisk personlighet. Ett helt otroligt avelssto. Oftas krävdes bara ett språng och hon var väldigt tydlig med när det skulle vara. Hon blev alltid dräktig, hade okomplicerade förlossningar och gav mig 5 fantastiska avkommor. 4 olika pappor men alla har blivit stora, uttrycksfulla med långa ben och halsar. Känsliga och lite försiktiga. Den äldsta är 4 år och en fullkomlig kopia av sin mor! Behöver jag säga att jag tar det väldigt lugnt med inridningen av henne...  Jag som är helt ointresserad av färg på hästar har lyckats få 2 silverbruna, 2 silversvarta och en gulsvart efter Dufan. Papporna är bruna och gulsvarta.

Ja jag skulle kunna skriva en hel bok om den här hästen men nöjer mig här. Hon är oändligt saknad samtidigt som jag är oerhört tacksam över hennes fantastiska avkommor!

Här kommer lite blandade foton på världens vackraste Dufa och avkommor!

Under pedagogikkursen på Strömsholm i onsdags så var temat galopp. Vi fick titta på en mycket intressant lektion med Colin Reyner och en av hans elever. De visade hur de tränar under en vanlig ridlektion. Det handlar mycket om sits och hjälperna. Tex så stannar hästarna på röstkommando, drar du i tygeln så springer de fortare, de svänger för vikthjälperna osv. De tränar även mycket på plasthästen Plastic wonder. Den fick vi prova och det var superkul. Tänk om det fanns till den "vanliga"ridningen! Det är alltså en plasthäst med träns och sadel där du kan träna din sits och balans. Jockeysits är inte helt lätt.... Rumpan i vädret, ryggen vågrätt inte direkt det vi är vana vid. Hela tiden så fick vi hjälp av Colin, han rättade till sitsarna och sedan tryckte han på gasknappen. Ja man kan välja hur fort man vill galoppera! En skojig upplevelse! Om du får chansen att prova den 17 år gamla plasthästen så gör det!!