Hälsade på hos unghästarna med lite julmorötter. De är sällskapssjuka och nyfikna utan att vara för på. Sen lilla Himbrimi förlorade sin mamma så har hans 2 storasyrror tagit väl hand om honom. Han är trygg, tjock och glad. Skönt. Jag brukar låta de gå kvar med mamman tills i mars i vanliga fall men nu blev det ju mycket tidigare. Men han är i alla fall 7 månader. Han har en syster som är lika gammal, den bruna. Femin heter hon och är så vansinnigt söt så man vill bara pussa på henne. Hon är också efter Snerrir.