Efter en elak fläkskada och några dagars kamp med smärtstillande så fick jag äntligen Dufan utdömd. Hon stod på tre ben eller låg i boxen. Nu när det är över så känns det så skönt för hennes skull! Alternativet hade varit 8 veckor i vagga och det hade nog varken psyke eller mage klarat av. Hennes föl är 7 månader och blir väl omhändertagen av systrar och styvmödrar ihagen.

Jag köpte Dufa sommaren 1998 från Maria Berg på Slätterne. Jag och min mamma åkte upp till dem över dagen och provade flera fina hästar. Och jag hade väl i princip bestämt mig när Maria sa att hon hade en till som jag i alla fall kunde prova. Jag skulle inte ha ett sto, inte svenskfödd och verkligen inte silverbrun. Dufa sadlades på och togs ut. Maria höll i henne när jag skulle sitta upp. Jag satte foten i stigbygeln, kom upp ståendes och hann inte sätta rumpan i sadeln innan jag tänkte Wow den här ska jag ha! Och så blev det. Det kittlade i magen när jag red henne! Hon hade stora problem med tölten och var vad man kan kalla ganska bestämd. 

Många avrådde mig från att köpa henne och det gick en väldig massa historier på bygden om henne. Bla så hade hon tagit med sig en kompis ut på fjället för att leva vildhästlivet. Kompisen gick hem men inte Dufa. Henne hittade dem tillslut med helikopter efter två veckor tror jag det var... Välidgt många har en historia att berätta om Dufa. Både goda och lite tokiga. När jag var yngre så var jag alltid på ridläger på Ekhaga hos Inger Karlströmmer som har fött upp Dufa. Där fanns Dufas mamma Stjärna fra Hellubaer som även hon hade en del historier runt sig.

Dufa var en fantastisk personlighet. Ett helt otroligt avelssto. Oftas krävdes bara ett språng och hon var väldigt tydlig med när det skulle vara. Hon blev alltid dräktig, hade okomplicerade förlossningar och gav mig 5 fantastiska avkommor. 4 olika pappor men alla har blivit stora, uttrycksfulla med långa ben och halsar. Känsliga och lite försiktiga. Den äldsta är 4 år och en fullkomlig kopia av sin mor! Behöver jag säga att jag tar det väldigt lugnt med inridningen av henne...  Jag som är helt ointresserad av färg på hästar har lyckats få 2 silverbruna, 2 silversvarta och en gulsvart efter Dufan. Papporna är bruna och gulsvarta.

Ja jag skulle kunna skriva en hel bok om den här hästen men nöjer mig här. Hon är oändligt saknad samtidigt som jag är oerhört tacksam över hennes fantastiska avkommor!

Här kommer lite blandade foton på världens vackraste Dufa och avkommor!